Förra veckan tog jag, mamma och Sara en sväng förbi Paris. Det var utan tvekan den bästa resan jag någonsin gjort. Trodde aldrig att jag skulle känna sådan kärlek för en stad, var så himla lycklig under hela resan.
Rent generellt kan man väl säga att vi levde den franska drömmen under fyra dagar med croissanter till frukost, shopping på dagarna och promenader vid floden på kvällarna. Och en hel del baguetter på det, såklart. Det enda tråkiga var att jag förstod absolut nada av språket. Sedan jag kom hem till Sverige har jag känt mig väldigt tom inombords, otillfredställt på något sätt som omöjligt går att beskriva. Jag insåg att det är i Paris jag vill leva, åtminstone under en liten del av mitt liv. Det enda som hindrar mig är språket. Mitt franska vokabulär består väl ungefär av boujour, madame och merci. (därav rubriken!!)
.
.
Nu är jag 554 kr fattigare och tre franska läroböcker rikare och har aldrig sätt fram emot att lära mig något så mycket som franska. Shit is gettin' pretty serious.
Skulle vilja lägga upp mängder med bilder men ser skitarg ut på nästan alla bilder tack vare solen som ständigt lyste i ögonen. Om jag ska vara helt ärlig så är väl inte mamma den bästa fotografen heller så bilderna är egenligen inget att se.
En bild på eifeltornet är väl nästan obligatoriskt. Visste ni att det är 324 m högt men under varma dagar utvidgas det och kan blir upp till 15 cm högre! Det är coolt.
Hittade världens bästa lunchställe med världens godaste baguetter.
Skulle vilja lägga upp mängder med bilder men ser skitarg ut på nästan alla bilder tack vare solen som ständigt lyste i ögonen. Om jag ska vara helt ärlig så är väl inte mamma den bästa fotografen heller så bilderna är egenligen inget att se.
Kommentera